RESULTAT AV ENKÄTUNDERSÖKNING HOS SAMTLIGA LÄNSSTYRELSER SAMT ETT URVAL KOMMUNER OCH POLISMYNDIGHETER ANGÅENDE FÖRSÄLJNING AV ÖL (KLASS II), HÖSTEN 1996
Björn Trolldal, Alkoholinspektionen
December 1996
Inledning
Under senare tid har frågan om försäljning av det s k folkölet aktualiserats av flera skäl. När alkohollagen trädde i kraft den 1 januari 1995 avskaffades tillståndskravet för försäljning av öl klass II (i fortsättningen kallat öl) och kommunerna fick huvudansvaret för tillsynen över försäljningen samtidigt som polisens roll förblev oförändrad. Det har dessutom visat sig i flera undersökningar att konsumtionen av öl har ökat bland ungdomar under nittiotalet. Det har även framkommit att det är relativt lätt för underåriga att köpa öl i livsmedelsbutiker. Med anledning av detta genomförde Alkoholinspektionen en enkätundersökning hos samtliga länsstyrelser samt ett urval kommuner och polismyndigheter under hösten 1996 för att få mer information i den här frågan.
Enkäten skickades till samtliga länsstyrelser under september 1996. De fick dels svara på frågor ställda till samtliga länsstyrelser, och dels vidarebefordra delar av enkäten till ett urval kommuner i respektive län och till de polismyndigheter eller polisområden där respektive kommun är belägen. Av de 56 kommuner som ingick i urvalet var 53 stycken slumpmässigt utvalda och dessutom ingick Stockholm, Göteborg och Malmö. Minst två kommuner i varje län valdes ut för undersökningen och sannolikheten för varje kommun i respektive län att bli uttagen i urvalet stod i proportion till invånarantalet i respektive kommun.
År 1995 stod försäljningen av öl för 22 % av den totala försäljningen av alkohol i Sverige. Figur 1 visar utvecklingen under perioden 1978-1995. Försäljningen sjönk fram till 1984 men ökade från 1984 till 1994 med 68 %. Den minskade försäljningen mellan åren 1994 och 1995 kan delvis bero på den ökade gränshandeln med alkoholdrycker i södra Sverige.
Figur 1.
Försäljning av öl (klass II) i Sverige mellan åren 1978 och 1995 i liter 100% alkohol per invånare 15 år och över.
Källa: Socialstyrelsen, Alkoholinspektionen
Konsumtionen av öl, mätt i ren alkohol, är större än den totala alkoholkonsumtionen som sker på restaurang i Sverige. Bland 15/16-åringar, elever i årskurs 9, har konsumtionen ökat mellan åren 1989 och 1995, speciellt bland flickorna som fördubblade sin konsumtion mellan åren 1992 och 1995, se figur 2.
Det är värt att notera att 15/16-åriga pojkar uppger att de dricker nästan lika mycket öl som den övriga vuxna befolkningen med en ålder av 15 år och äldre, jämför med figur 1. Bland eleverna i årskurs 9 är öl den största enskilda alkoholdrycken, mätt i ren alkohol.
Ungdomens nykterhetsförbund, UNF, har under flera år låtit underåriga göra inköpsförsök av öl i livsmedelsbutiker. Det har visat sig att antalet genomförda inköp ofta har legat över 50 %. Under våren 1996 genomförde Sveriges Livsmedelshandlares förbund en systematisk undersökning med samma metod som UNF har använt sig av. Även resultatet av den undersökningen visade på att över 50 % av de underåriga som försökte göra inköp av öl i livsmedelsbutiker lyckades.
Lagstiftningen
I lagen med handel med drycker (LHD, 1977:293) krävdes det tillstånd för detaljhandel och partihandel med öl. För att erhålla tillstånd för detaljhandel skulle tillståndsmyndigheten (Länsstyrelsen) pröva (31§) om sökanden med hänsyn till personliga egenskaper och övriga omständigheter kan antas vara lämplig som tillståndshavare. Om den sökande uppfyllde detta krav skulle tillstånd meddelas den som sålde matvaror till allmänheten eller tillverkade öl, lättöl eller läskedrycker. Försäljningen av matvaror var tvunget att uppgå till en betydande del av verksamheten. En ansvarig föreståndare för verksamheten skulle också utses samt en ersättare. Partihandel fick bedrivas av den som hade tillstånd att bedriva detaljhandel. Efter särskilt tillstånd fick även partihandel med öl bedrivas av den som bedrev partihandel med matvaror eller yrkesmässigt införde öl i landet.
Det fanns även ett tillståndssystem för servering av öl men kraven för att erhålla detta tillstånd var lägre i jämförelse med kraven för att erhålla tillstånd för servering av övriga alkoholdrycker. Enligt LHD skulle länsstyrelser, socialnämnd och polismyndighet övervaka efterlevandet av bestämmelserna i lagen. I alkohollagen (1994:1738), som trädde i kraft den 1/1 1995, fick kommunen och polismyndigheten huvudansvaret för tillsynen över detaljhandel och servering av öl. I den nya lagen togs tillståndskravet bort för detaljhandel, servering och partihandel med öl. För detaljhandel och servering ställs dock andra krav. Lokalen i vilken försäljning bedrivs måste vara godkänd som livsmedelslokal enligt bestämmelser vilka meddelats med stöd av 22§ livsmedelslagen (1971:511) och försäljning av matvaror respektive mat måste samtidigt bedrivas i lokalen. Öl får även serveras av den som enligt 23 § livsmedelslagen har meddelats särskilt tillstånd att yrkesmässigt hantera livsmedel samt av den som meddelats serveringstillstånd för andra alkoholdrycker.
Vad matvaror är får, enligt Alkoholinspektionens Allmänna råd, anses framgå av tidigare praxis på området eftersom förarbetena till alkohollagen inte talar om att någon förändring varit avsedd. Detta innebär att det även fortsättningsvis skall vara fråga om egentliga matvaror ur det sedvanliga livsmedelssortimentet. Dit brukar också räknas till exempel pizzor, piroger, smörgåsar och portioner av hämtmat. Däremot anses inte livsmedel inom det s k kiosksortimentet vara matvaror. Det gäller glass, konfektyrer, snacks, lättdrycker, kaffe, te, kakao, frukt, produkter av frukt, honung, kex och liknande.
Den som inte uppfyller ovanstående krav men trots det bedriver detaljhandel eller servering av öl bryter mot alkohollagen och kan dömas för olovlig försäljning av alkoholdrycker enligt 10 kap. 2 § till böter eller fängelse i högst två år. Är brottet grovt kan fängelse i högst 4 år utdömas.
Föranleder detaljhandel eller servering av öl olägenheter i fråga om ordning och nykterhet har kommunen möjlighet att förbjuda den som bedriver försäljningen att fortsätta med verksamheten i sex månader eller, om förbud anses vara en alltför ingripande åtgärd, meddela vederbörande en varning, enligt 7 kap. 21 §. Ett förbud kan inskränkas till att gälla för vissa närmare tider eller under vissa närmare angivna omständigheter.
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet säljer eller utlämnar alkoholdrycker till personer som inte har uppnått föreskriven ålder eller till den som är märkbart påverkad av alkohol eller av annat berusningsmedel 3 kap. 8 §. Vederbörande kan dömas för olovlig dryckeshantering till böter eller fängelse högst 6 månader. Dessutom kan kommunen meddela förbud eller varning på samma sätt som beskrevs ovan.
Antalet försäljningsställen
I enkäten ombads kommunerna att beräkna antalet detaljhandelsställen inom kommunen som uppfyllde lagens krav för försäljning av öl. En summering av dessa beräkningar ger en uppskattning av antalet till 12 500. Som underlag för beräkningen använde 70 % av kommunerna respektive miljö och hälsoskyddsförvaltningens register över godkända livsmedelslokaler medan de övriga använde andra underlag.
Av samtliga kommuner var 45% i stort sett säkra på att beräkningen var korrekt medan 35 % var ganska säkra, 10 % var ganska osäkra och lika många var mycket osäkra på om beräkningen var korrekt. De större kommunerna, med mer än 30 000 invånare var något mer osäkra i jämförelse med de mindre kommunerna, men skillnaden var liten. De kommuner som uppgav att de inte var i stort sätt säkra på att beräkningen var korrekt fick uppge hur en i stort sett säker beräkning skulle kunna genomföras. De flesta uppgav att personliga besök eller någon form av anmälningsplikt skulle underlätta beräkningen. En intressant frågan är om antalet försäljningsställen med öl har ökat under de senaste åren.
År 1993 fanns 12 950 tillstånd utfärdade för detaljhandel med öl. Ansökningarna om tillstånd för försäljning prövades dock ofta summariskt av länsstyrelserna och någon tillsyn över hur tillståndet sköttes förekom knappast. Med stor sannolikhet uppdaterades inte heller registren över antalet utfärdade tillstånd i takt med att butiksinnehavare av olika anledningar slutade med försäljning av öl. Det verkliga antalet försäljningsställen var därför med stor säkerhet lägre än det officiella antalet tillståndshavare. Antalet livsmedelsbutiker som skulle kunna erhålla ett tillstånd enligt LHD var enligt SCB:s företagsstatistik betydligt färre än det registrerade antalet tillståndsinnehavare.
I 75% av de utvalda kommunerna i undersökningen uppger antingen polisen och/eller kommunförvaltningen att de märkt att detaljhandel eller servering av öl har spritt sig till nya typer av försäljningsställen efter det att alkohollagen trädde i kraft den 1/1 1995. Lika många kommunförvaltningar som polismyndigheter har gjort den iakttagelsen. De nya försäljningsställena uppges vara, i nämnd ordning; bensinstationer, kiosker, gatukök, pizzerior, minilivsbutiker, videofilmsuthyrare samt i tillfälliga s k öltält.
Dessutom har antalet livsmedelsbutiker med ett brett sortiment, inklusive varuhus och stormarknader (SNI=5211) ökat mellan åren 1993 och 1996 från 6 940 till 8 415.
Förutom de 12 500 butiker som nu uppskattas sälja öl i enlighet med lagens krav finns det ett okänt antal försäljningsställen som inte gör det. De uppfyller antingen inte kravet på att även matvaror ska finnas för försäljning eller kravet på att försäljningen ska bedrivas i en lokal som har blivit godkänd för att huvudsakligen användas för stadigvarande hantering av livsmedel i enlighet med 22§ livsmedelslagen. Det är oklart hur många dessa olagliga butiker är. Sammantaget har dock, med stor sannolikhet, antalet detaljhandelsställen med försäljning av öl ökat med minst ett par tusen under de senaste åren.
Länsstyrelsernas svar på enkätfrågorna
Enligt alkohollagen utövar kommunerna tillsammans med polisen den omedelbara tillsynen över detaljhandel och servering av öl. Länsstyrelserna utövar dock tillsyn inom länet och ska biträda kommunerna med råd deras verksamhet. I enkäten ställdes därför ett antal frågor om hur många länsstyrelser som givit någon form av råd till samtliga kommuner inom länet om alkohollagens ölförsäljningsbestämmelser eller några råd som kan vara till hjälp vid tillsynen av detaljhandeln med öl, och på vilket sätt dessa råd i sådana fall hade givits. Dessutom ställdes ett antal frågor om huruvida liknande råd getts till polisen. Resultatet framgår av tabell 1.
Tabell 1:
Antal länsstyrelser som givit någon form av råd till samtliga kommuner eller till polisen inom länet om alkohollagens ölförsäljningsbestämmelser eller några råd som kan vara till hjälp vid tillsynen av detaljhandeln med öl.
Om råd givits till… I antal län
…samtliga kommuner 18
…polisen 12
…både kommuner och polis 10
…varken kommuner eller polis 4
Både de 18 länsstyrelser som har givit någon form av råd till samtliga kommuner inom länet och de 12 länsstyrelser som har givit någon form av råd till polisen har gjort det vid gemensamma sammankomster. Det visade sig även i enkätsvaren att en länsstyrelse hade initierat en samordnad tillsyn över detaljhandeln med öl. Samarbetet skedde tillsammans med kommunförbundet och polisen.
Länsstyrelserna fick frågan om de ansåg att det finns några lagar, eller andra bestämmelser, på det här området som borde ändras, vilket ungefär hälften av dem ansåg. Flera tar upp fråga om registrering av butiker med ölförsäljning och behovet av tillsynsavgifter. Man anser att det borde vara obligatoriskt med en anmälan till kommunen för att få sälja öl och att kommunerna borde kunna ta ut en tillsynsavgift.
Någon länsstyrelse anser dock att avgifter skulle innebära för mycket administration. Man tar även upp problem med tolkning av kraven på godkänd livsmedelslokal och försäljning av matvaror. Några anser dessutom att förbud under 6 månader inte är tillräckligt eller att det skulle kunna variera mellan 6 och 12 månader. En länsstyrelse anser även att marknadsföringsreglerna vid försäljning av öl borde vara strängare.
Länsstyrelserna fick även uppge om det fanns exempel på lyckade arbetsinsatser inom detta område bland de kommuner, polismyndigheter eller andra som inte täcktes av enkätundersökningen. Det rapporteras om kommuner där antingen kommunen eller polisen besökt samtliga butiker och informerat om vilka regler som gäller för ölförsäljning. Några kommuner har inbjudit samtliga butiksinnehavare till informationsmöten. Uppslutningen på dessa möten har dock varierat. I någon kommun har man erbjudit utbildning av kassapersonal.
Det rapporteras även om olika typer av överenskommelser mellan kommun och/eller polis och livsmedelshandlare om:
försäljnigsstopp inför ungdomshelger som Lucia, Valborg och skolavslutningar
försäljningsstopp efter 19.00 fredagar och lördagar
legitimationstvång för alla under 25
begränsning i antal burkar som 18-20-åringar får köpa
Under rubriken övriga synpunkter efterlyste en länsstyrelse ett brett perspektiv i kontakten med butikerna där även inbrott och skadegörelse i närområdet borde tas upp och man anser även att föräldrarnas medverkan skulle kunna förbättras. Någon länsstyrelse tar upp resursfrågan och nämner att restaurangtillsynen verkar prioriteras i kommunerna på bekostnad av tillsynen över ölförsäljningen i livsmedelsbutikerna. I några kommun verkade registret över godkända livsmedelslokaler ha stora brister och någon nämner att information och utbildning är viktigt även för extrapersonal i butikerna.
Man fick på länsstyrelserna svara på frågan om man kände till om någon kommun inom meddelat varning eller förbud till detaljhandlare av öl på grund av att bestämmelserna i alkohollagen inte har följts. Det framgick att länsstyrelserna kände till 11 kommuner med totalt 58 varningar och 8 kommuner med sammanlagt 10 förbud. Det verkliga antalet är dock med stor sannolikhet större.
Länsstyrelserna fick även svara på frågan om man kände till om några försäljare i länets kommuner blivit åtalade, eller godkänt strafföreläggande, för brott mot alkohollagens bestämmelser angående försäljning av öl. Det visade sig att man kände till 3 kommuner med sammanlagt 19 åtal. I stort sett samtliga fall av varningar, förbud och åtal gäller försäljning till personer som inte har uppnått en ålder av 18 år.
Tillsyn och information
I enkäten tillfrågades både kommunerna och polismyndigheterna om huruvida de genomförde några tillsynsbesök inom öldetaljhandeln. Det visade sig att det var relativt vanligt att genomföra den typen av besök åtminstone vid enstaka tillfällen, se tabell 2.
Tabell 2:
Tillsynsbesök genomförda av kommunen eller polismyndigheten.
Tillsynsbesök… I procent
av kommunen åtminstone vid enstaka tillfällen 68%
av kommunen i genomsnitt minst en gång i månaden 41%
av polisen åtminstone vid enstaka tillfällen 68%
av kommun och/eller polis åtminstone vid enstaka tillfällen 90%
av både kommun och polis åtminstone vid enstaka tillfällen 45%
av varken kommun eller polis 10%
I 90% av kommunerna genomförde antingen kommunen eller polismyndigheten tillsynsbesök, åtminstone vid enstaka tillfällen, medan det i 10% av kommunerna inte genomfördes några besök alls. Det finns ingen större skillnad mellan stora och små kommuner.
Bland de slumpmässigt utvalda kommunerna, dvs alla utom de tre storstadskommunerna, genomfördes i genomsnitt ungefär 1-2 tillsynsbesök per månad. Den största anledningen till dessa besök är att man har nåtts av klagomål, eller på annat sätt har fått kännedom om att bestämmelserna vid försäljning av öl inte har följts. Denna anledning är speciellt framträdande för polisens tillsynsbesök. En stor del av besöken sker dock slumpmässigt, utan någon speciell anledning, vilket är vanligast för kommunens egen tillsynsverksamhet. Det är dock inte speciellt vanligt att besöken sker på grund av att lokalen ifråga har blivit godkänd som livsmedelslokal eller att man arbetar inom något speciellt tidsbegränsat projekt.
Både polisen och kommunen kontrollerade framförallt om åldersgränsen efterlevdes. I majoriteten av båda myndigheternas besök kontrollerades även om butiksinnehavaren hade informerat personalen angående försäljningsbestämmelserna. Vid över hälften av kommunernas besök kontrollerades även om lokalen ifråga var godkänd som livsmedelslokal samt om mat fanns till försäljning, medan detta kontrollerades vid ungefär 20% av polisens besök.
En majoritet av både kommunerna och polismyndigheterna brukar informera detaljhandlare om vilka regler som gäller vid försäljning av öl. Denna information sker bland annat vid tillsynsbesöken men även genom att informationsmaterial skickas eller delas ut till butikerna. Det förekommer även att kommunerna, ibland tillsammans med polisen, kallar detaljhandlarna till informationsmöten om alkohollagens bestämmelser och i något fall har man annonserat i lokalpressen om vilka regler som gäller. I flera kommuner intensifierar tillsynsmyndigheterna informationsinsatserna vid de större ungdomshelgerna.
Åsidosätts alkohollagens bestämmelser mer i vissa typer av försäljningsställen?
I 54% av kommunerna uppgav kommunen själv och/eller polismyndigheten att de hade märkt att alkohollagens bestämmelser åsidosattes mer på vissa typer av försäljningsställen i jämförelse med andra. Ungefär lika många kommuner som polismyndigheter hade gjort den iakttagelsen och det fanns ingen större skillnad mellan större eller mindre kommuner. Man uppgav att detta var mer vanligt på bensinstationer, i små livsmedelsbutiker samt i kiosker och att det framförallt gällde försäljningsställen med kvälls- eller nattöppet och med ensamarbetande personal.
Vilka åtgärder vidtas om man upptäcker att försäljningsbestämmelserna åsidosätts
Flera kommuner och polismyndigheter uppger att de inte har själva har upptäckt eller har nåtts av uppgifter om att försäljningsbestämmelserna har åsidosatts och har därför inte haft anledning att vidtaga några åtgärder. De flesta kommuner och polismyndigheter som har upptäckt detta uppger att de tar kontakt med butiksinnehavaren och informerar om vilka bestämmelser som gäller och vad som kan hända om dessa bestämmelser inte följs. Det är för det mesta frågan om försäljning till personer under 18 år. Ett mindre antal kommuner uppger att händelsen utreds för att eventuellt kunna utfärda en varning och några polismyndigheter uppger att man gör en anmälan om brott mot alkohollagen. I några fall informerar man den andra tillsynsmyndigheten om vad som hänt.
Tillsynsmyndigheternas samarbete med varandra och andra myndigheter eller föreningar
Kommunernas samarbete med polisen
I 68% av kommunerna förekommer det någon form av samarbete med polisen. Detta samarbete är något mer utbrett bland de större kommunerna. För det mesta består detta samarbete i ett ömsesidigt informationsutbyte när någondera myndigheten har fått kännedom om att någon överträdelse mot alkohollagen har skett. Det förekommer även samarbete i olika typer av samrådsgrupper och vid gemensamma utbildningstillfällen. I några kommuner förekommer det ett samarbete med polisen vid direkta tillsynsinsatser. Det största delen av samarbetet verkar således ske när något redan har hänt och inte i så stor utsträckning i förebyggande syfte.
Kommunernas samarbete med andra myndigheter och/eller föreningar
I 55% av kommunerna förekommer det något samarbete med andra myndigheter (förutom med polisen) och/eller med föreningar. Detta samarbete är lika utbrett oavsett storlek på kommunen. En majoritet av dessa kommuner har ett samarbete med miljö o hälsokontoret i kommunen och i några fall har det förekommit gemensamma tillsynsbesök. I 10% av kommunerna förekommer det ett samarbete med skola och fritidsgårdar. Ungefär lika många uppger att det förekommer olika typer av projektgrupper på det här området inom kommunen med flera deltagande myndigheter. En kommun uppgav att det förekommit ett samarbete med länsstyrelsen och en annan kommun uppgav landstinget som samarbetspartner. Knappt 10% av kommunerna har haft någon form av samarbete eller kontakt med UNF i samband med deras köptester av öl i livsmedelsbutiker.
I 48% av kommunerna förekom det ett samarbete med både polismyndigheten och andra myndigheter och/eller föreningar medan 27% av kommunerna inte hade något samarbete alls med någon myndighet, inklusive polisen, eller förening.
Polisens samarbete med andra myndigheter, inklusive kommuner
Antal polismyndigheter i de aktuella kommunerna som har någon form av samarbete med andra myndigheter i tillsyns- eller informationsarbetet uppgår till 77% och följaktligen har 23% av polismyndigheterna inget samarbete av den typen. Man samarbetar framförallt med respektive kommuns olika förvaltningar. I första hand med socialförvaltningen men även med skolan samt miljö och hälsovårdsförvaltningen. I några enstaka fall uppger man landstinget, länsstyrelsen eller Systembolaget som samarbetspartner.
Förutom allmänt informationsutbyte mellan myndigheterna förekommer regelbundna möten i samarbetsgrupper eller vid informationsträffar. I ett något mindre antal fall förekommer ett samarbete med socialtjänstens fältassistenter och vid gemensamma tillsyns- och informationsbesök. Några polismyndigheter uppger att man tillsammans med skolförvaltningen genomför informationsinsatser i kommunens skolor.
När det gäller tillsynen över serveringen av öl förekommer det i vissa fall ett samarbete med skattemyndigheter och kronofogdemyndigheten inom ramen för restaurangtillsynen.
Polisens och kommunernas samarbete med livsmedelshandlare
Förutom kontakter i samband med tillsyns- och informationsbesök har ungefär 8% av kommunerna anordnat informationsträffar med livsmedelshandlare där även polisen har deltagit. Något fler polismyndigheter har ett organiserat samarbete med köpmännen i någon form. I något fall är Köpmannaföreningen medlem i Näpo-rådet och det förekommer även att polisen informerar på Köpmannaföreningens möten.
Tillsynsavgifter
Antal kommuner som var positivt inställda till ett system med tillsynsavgifter uppgick till 57% medan 27% var negativt inställda och 16% var tveksamma eller svarade inte på frågan. De större kommunerna är något mer positivt inställda, men skillnaden är liten. Flera av de som var positivt inställda ansåg att ett sådant system skulle tillföra resurser som skulle kunna användas för att möjliggöra/förbättra tillsynen över ölförsäljningen. Några ansåg att denna tillsyn skulle få en högre prioritet inom kommunerna om dessa avgifter fanns. Man nämner dock svårigheten med att bestämma avgiftens storlek och vad den skulle baseras på. Några tar upp de administrativa problemen och menar att en avgift skulle kunna tas ut i samband med att innehavare av livsmedelslokaler betalar avgiften för tillsynen över dessa lokaler.
Flera av de negativt inställda till tillsynsavgifter nämner den ökade administrativa belastningen som skäl till att inte ta ut en avgift. Några menar dessutom att en avgift inte skulle ge några större intäkter.
Hur kan tillsynen förbättras i kommunerna?
På frågan hur tillsynen skulle kunna förbättras svarade många att det är en resursfråga. Genom att tillföra mer resurser, till exempel genom att införa en tillsynsavgift, skulle tillsynen kunna förbättras. Man nämnde att någon form av registrering eller anmälningsplikt skulle underlätta kontrollen över vilka som säljer öl, och vilka som uppfyller lagens krav för försäljning. Flera kommuner anser att tillsynen skulle kunna förbättras genom att utarbeta bättre rutiner och genom tätare informationsbesök i butikerna. Några nämner att restauranginspektörerna skulle kunna få i uppgift att även kontrollera försäljningen av öl. Flera kommuner anser att ett djupare och bredare samarbetet med samtliga berörda parter skulle kunna förbättra tillsynen. Samarbetspartner som nämns är socialtjänstens fältassistenter, skola, föräldrar, handlarna själva och den andra tillsynsmyndigheten på lokal nivå.
Svaren på frågan om man planerar att genomföra några förändringar på detta område överensstämmer delvis med svaren på ovanstående fråga. Flera kommuner planerar att utbilda personal angående försäljningsbestämmelserna och att öka antalet informationsbesök i butikerna samt att förbättra samarbetet med berörda parter. Några kommuner som hittills inte har utfört något tillsynsarbete planerar att påbörja ett sådant. Det nämns att tillsynen över kvällsöppna försäljningsställen ska prioriteras och några kommuner har för avsikt att informera genom att annonsera i lokalpressen.
Sammanfattning och slutsatser
Konsumtionen av öl (klass II) utgör 22% av den totala registrerade alkoholkonsumtionen i Sverige 1995. Denna konsumtion är, mätt i ren alkohol, större än den totala konsumtionen av alkoholdrycker på restaurang. Bland ungdomar i 15/16-års åldern är detta öl den största enskilda alkoholdrycken mätt i ren alkohol.
Enligt alkohollagen som trädde i kraft den 1 januari 1995 har kommunerna och polismyndigheterna huvudansvaret för tillsynen över försäljningen av öl. Omfattningen av dessa myndigheters tillsyns- och informationsinsatserna verkar enligt enkätsvaren variera relativt kraftigt. I några kommuner verkar inte tillsynsarbetet ha kommit igång ännu medan det är av betydligt större omfattning i andra kommuner. I de allra flesta kommuner utför dock tillsynsmyndigheterna en viss tillsyn över försäljningen åtminstone vid enstaka tillfällen. Insatserna verkar framförallt sättas in när någon överträdelse redan har skett, eller inför större sk ungdomshelger som Lucia, Valborg eller skolavslutningar.
Det är givetvis av vikt att butiksinnehavare och ansvariga för serveringsställena har kunskap om vilka regler som gäller för försäljningen. Bland enkätsvaren finns exempel på olika sätt att nå ut med information. I flera kommuner har tillsynsmyndigheterna informerat försäljningsställena genom att skickat ut informationsblad till samtliga ställen, genom personliga besök och genom att anordnat informationsträffar eller genom att själva deltaga i möten med till exempel Köpmannaföreningen på orten.
De olika informationskanalerna når olika grupper av försäljningsställen. För att vara säker på att informationen når ut till alla kan de olika sätten att informera på kombineras. Ett informationsbrev når de försäljningsställen som finns upptagna i någon form av register och vars butiksinnehavare har någorlunda breda kunskaper i det svenska språket medan informationsträffar verkar framförallt besökas av representanter från de större butikerna. Dessa grupper av butiker verkar följa bestämmelserna något bättre än de övriga försäljningsställena men eftersom de antagligen står för den största andelen av försäljningen är detta en viktig målgrupp. För att nå de mindre försäljningsställena verkar information vid personliga besök vara den mest framkomliga vägen. Bristande kunskaper i det svenska språket kan dock utgöra ett hinder för butiksinnehavare att på ett godtagbart sätt ska kunna tillgodogöra sig information angående försäljningsbestämmelserna.
I en majoritet av kommunernas och polismyndigheternas tillsynsbesök kontrolleras om åldersgränsen har efterlevts och om personalen har informerats av butiksinnehavaren om försäljningsbestämmelserna. Vid en majoritet av kommunernas tillsynsbesök kontrolleras även om lokalen är godkänd som livsmedelslokal samt att även matvaror finns för försäljning. Att matvaror finns för försäljning kontrolleras däremot endast vid 25 % av polismyndigheternas tillsynsbesök trots att bristande matvaruförsäljning innebär att försäljningen är illegal, vilket slutligen endast kan åtgärdas av polisen.
Försäljningen har spritt sig till nya typer av försäljningsställen som till exempel bensinstationer, minilivsbutiker och kiosker och de tillfrågade tillsynsmyndigheterna uppger även att alkohollagens bestämmelser åsidosätts mer på dessa typer försäljningsställen i jämförelse med på övriga ställen. För att komma till rätta med detta kan speciellt riktade tillsynsinsatser vara av stort värde.
I en klar majoritet av kommunerna hade tillsynsmyndigheterna någon form av samarbete med varandra, vilket verkar vara nödvändigt för ett framgångsrikt tillsynsarbete. Även ett organiserat samarbete med andra myndigheter, föreningar och livsmedelshandlarna själva verkar ha en mycket positiv förebyggande effekt. Genom att integrera folkölsproblematiken med det övriga arbetet mot snatteri, skadegörelse och andra ungdomsproblem kan alla berörda parter känna vikten av ett aktivt engagemang. Det är av vikt att alla uppgifter och rykten om att alkohollagens bestämmelser åsidosätts följs upp av tillsynsmyndigheterna. Det finns exempel på kommuner där man aktiverat flera olika personalgrupper för att fånga upp dessa typer av uppgifter för vidarebefordran till alkoholhandläggarna eller polisen.
Både antalet detaljhandels- och serveringsställen har ökat relativt kraftigt under senare år. En sammanställning av kommunernas beräkningar ger vid handen att antalet lagliga detaljhandelsställen uppgår till ungefär 12 500 och antalet serveringsställen till 8 300. Det framgår av enkätsvaren att det, åtminstone i de större kommunerna, är nödvändigt med ett kontinuerligt informationsutbyte mellan kommunens miljö och hälsoskyddsförvaltning och tillsynsmyndigheterna angående antalet godkända livsmedelslokaler (22§, för detaljhandel) samt de som har meddelats särskilt tillstånd för att yrkesmässigt hantera livsmedel (§23, för servering). Det har visat sig på vissa håll att dessa register har brister som gör det svårt att få en aktuell bild av var försäljning legalt kan äga rum.
Länsstyrelsernas insatser på området verkar ha begränsats till allmänna råd till kommunerna i samband med införandet av alkohollagen. Endast en länsstyrelse har hittills initierat någon samordnad tillsyn över försäljningen av öl. Länsstyrelserna skulle kunna vara aktiva på detta område genom att anordna speciella öl-träffar med samtliga kommuner och polismyndigheter för utbildning och att underlätta informations- och erfarenhetsutbyte mellan tillsynsmyndigheter från olika delar av respektive län. På detta sätt kan framgångsrika arbetsmetoder spridas samtidigt som mindre aktiva tillsynsmyndigheter kan få tips och idéer om hur arbetet kan bedrivas. Samordnade tillsynsinsatser kan vara ett komplement till detta arbete.
Länsstyrelsernas och kommunernas insatser angående försäljning av öl bör årligen redovisas i den av Länsstyrelsen upprättade Årsrapporten, som ska ligga till grund för Alkoholinspektionens uppföljning och tillsyn på central nivå. I rapporten bör det framgå hur informations- och tillsynsarbetet har förlöpt inom länet. Det bör även ingå uppgifter om antalet fall av försäljningsställen som har meddelats varning eller förbud för försäljning, antalet överklaganden och domar som har ändrat kommunens beslut samt uppgifter om huruvida någon försäljare har blivit åtalad för brott mot alkohollagen i samband med försäljning av öl. Dessutom bör en uppskattning av antalet detaljhandelsställen för öl samt antalet serveringsställen med enbart öl redovisas för respektive kommun i länet.
Alkoholinspektionen anser sammanfattningsvis att insatserna mot den illegala försäljningen av det sk folkölet, bland annat till underåriga, bör intensifieras. Den ökande konsumtionen bland underåriga klargör detta behov ytterligare. Information angående försäljnings-bestämmelserna bör spridas i större omfattning och antalet tillsynsbesök bör öka. Samarbetet mellan länsstyrelser, kommuner och polismyndigheter bör förbättras liksom samarbetet mellan dessa och andra myndigheter och intressenter.
Bilagor
Exempel på tillsynsprotokoll och informationsblad från olika tillsynsmyndigheter finns redovisade som bilagor till denna rapport.
Bilagorna ligger som ett separat PDF-dokument som kan hämats HÄR (OBS 690 kb).
Bilaga 1: Ett inspektionsprotokoll för tillsyn över detaljhandel och servering av öl.
Bilaga 2: Ett informationsblad angående försäljning av öl utgivet av länsstyrelsen i Jönköpings län.
Bilaga 3: Ett informationsblad angående försäljning av öl utgivet av länsstyrelsen i Älvsborgs län men som även används inom det s k Folkölsprojektet i Stockholms kommun.
Bilaga 4: Utbildningsmaterial som används av Stockholms kommun vid utbildning av olika yrkeskategorier angående ölförsäljningsbestämmelserna.
Bilaga 5: Ett flygblad angående åldersgränsen vid försäljning av öl som har använts av Västerås Brottsförebyggande råd i ett samarbete mellan en rad myndigheter, föreningar och företag.
Bilaga 6: Ett informationsblad angående försäljning av öl riktat till skolor och föreningar.
Bilaga 7: En överenskommelse mellan tillsynsmyndigheterna och butiksinnehavare i en kommundel angående försäljning av öl, tobak, gaspåfyllare och färgburkar till ungdomar