Inköp av starköl, vin och spritdrycker till restaurangrörelse och lager för sådana drycker

Med anledning av förestående förändringar av reglerna för resandes införsel av alkoholdrycker vill Alkoholinspektionen fästa uppmärksamheten på att sådan införsel inte kan användas för inköp av drycker till en restaurangrörelse.

För det första gäller de s.k. införselkvoterna resenärens införsel för eget eller familjens bruk eller som gåva till närstående för dennes eller dennes familjs personliga bruk [se 4 kap. 2 § andra stycket p 2 alkohollagen (1994:1738)].

För det andra föreskrivs i alkohollagen att inköp av starköl, vin och spritdrycker till restaurang med serveringstillstånd endast får göras från den som anges i 6 kap. 5 §. Drycker får således endast köpas från någon som har rätt att bedriva partihandel med dryckerna eller från detaljhandelsbolaget (vissa undantag finns dock vid övertagande av rörelse, se 4 kap. 6 §, samt i de fall restauratören har ett eget tillverkningstillstånd eller en egen införselrätt).

Servering av drycker som köpts in eller anskaffats på annat sätt utgör enligt 10 kap. 2 § p 2 olovlig försäljning av alkoholdrycker och kan medföra böter eller fängelsestraff. Det gäller således privatinförda drycker, smugglade eller olovligt tillverkade drycker m.m.

Att inköpen gjorts på föreskrivet sätt skall kunna styrkas. Detta sker med inköpsfakturor.

Införsel/import av starköl, vin och spritdrycker för kommersiella syften får endast göras av partihandlare d.v.s någon som är godkänd som upplagshavare eller registrerad som varumottagare enligt alkoholskattelagen. Under en övergångsperiod får även företag med Alkoholinspektionens partihandelstillstånd föra in/importera drycker.

Handel med alkoholdrycker i Sverige är förbehållen endast den som har tillstånd eller rätt därtill enligt alkohollagen.

Den som i egenskap av resande för in aktuella alkoholdrycker får inte sälja dem, varken till serveringstillståndshavare eller till någon annan.

Det kan antas att införsel av alkoholdrycker kommer att öka när införselkvoterna förändras. Det kan även antas att det kan uppstå ett intresse av att få avsättning för de införda dryckerna. Det kan inte uteslutas att tillståndshavare på serveringsområdet kan komma att införa drycker som resande medan dryckerna i själva verket är avsedda för rörelsen.

I kommunernas arbete med sin tillsyn över restauranger med serveringstillstånd är det därför nödvändigt att kunna kontrollera att rörelsens drycker köpts in på ett i alkohollagen föreskrivet sätt. Tillträdesrätten till ”driftstället med tillhörande lokaler” stadgas i 8 kap. 4 §.

Det kan också finnas anledning att emellanåt göra en avstämning av försålda och inköpta drycker mot inneliggande lager. Tillståndshavaren är enligt nämnda bestämmelser skyldig att ”tillhandahålla handlingar som rör verksamheten”.

För att detta skall kunna ske på ett tillförlitligt sätt måste kommunen känna till var lagret finns; på serveringsstället eller på annan plats. Om lager flyttas eller inrättas föreligger en skyldighet för restauratören enligt 8 kap. 3 § att jämte uppgift om adress meddela tillståndsmyndigheten detta.

Innebörden av 6 kap. 9 § är att på serveringsstället inkl. tillhörande lokaler – d.v.s lager – får endast förvaras de drycker tillståndshavaren har rätt att servera och som köpts in enligt tidigare nämnda bestämmelser.

För att bokföringen skall kunna anses vara anordnad på sådant sätt att kontroll av verksamheten är möjlig (8 kap. 5 §) bör det dessutom finnas en lagerredovisning med uppgift om leverans till och uttag ur lagret.